Allt fler länder har börjat överge dollarn. Håller BRICS på att ta över?

Den amerikanska dollarn har stått högst på tronen inom internationell handel i årtionden. Situationen har dock nyligen snabbt börjat förändras. Kina, Ryssland, Indien, Brasilien, Saudiarabien och flera andra länder vidtar åtgärder för att minska sitt beroende av dollarn. Varför är den här trenden alltmer påfallande och vad kommer den att leda till?

För länder som saknar tillgång till amerikanska dollar är det mycket svårare att delta i internationell handel. Efter avskaffandet av guldstandarden år 1971 kan det nya monetära systemet betecknas som ett system som bygger på dollarn som reservvaluta.

Detta är dåliga nyheter för amerikanerna som länge har åtnjutit fördelarna som dollarns reservvaluta fört med sig. Största delen av centralbankernas valutareserver innehas i dollar – totalt 59 procent år 2022. Andelen har dock stadigt minskat, 1999 var motsvarande siffra hela 70 procent. Råvaror som olja handlas främst i dollar på världsmarknaden.

1980 stod USA för 32 procent av den totala globala ekonomiska produktiviteten, men 2020 hade siffran enligt uppgifter från Federal Reserve sjunkit till 24 procent. Landets andel av den internationella handeln sjönk från 14 procent till 11 procent under samma period.

Bretton Woods satte dollarn främst:

För cirka 100 år sedan var det brittiska pundet den mest efterfrågade valutan i världen. Efter första världskriget blev dock inflytandet från dollarn allt större. Amerikanerna var i det stora hela ganska opåverkade av kriget och mängder av guld strömmade in i landet. Bretton Woods-avtalet 1944 gynnade dollarn stort, och den största delen av internationell handel gjordes med den amerikanska valutan. På Bretton Woods-konferensen backades dollarn upp av guldet, och valutorna i andra länder backades i sin tur upp av dollarn. Det här systemet gav amerikanarna enorma fördelar på den internationella arenan.

Rör sig bort från dollarn

På senare tid har vi sett en tilltagande tendens där allt fler länder ingår bilaterala avtal om att göra avräkningar i varandras valutor. De som främst ingår sådana överenskommelser är BRICS-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika), Sydamerika och Mellanöstern.

Detta beror dels på att USA nyligen har börjat använda dollarn som ett ekonomiskt vapen (mot exempelvis Iran och Ryssland), men en annan orsak är också att BRICS-länderna vill minska sitt beroende av USA när det gäller internationell handel.

BRICS-länderna svarar för över 40 procent av världens befolkning och nästan en fjärdedel av den globala bruttonationalprodukten. Uppgången för Kina har varit särskilt betydelsefull. Enligt internationella valutafonden har Lowy Institute sammanställt infografik som i en tidslinje visar om det är USA eller Kina som varit den främsta handelspartnern med olika länder. Ställningen för de båda länderna under 2018 framgår nedan.

Under till exempel 2001 handlade 90 procent av världens länder mer med USA än med Kina. 2018 hade den siffran sjunkit till cirka 30 procent. Så många som två tredjedelar av länderna handlar nu mer med Kina än med USA. Nästan hälften av länderna hade dubbelt så stora handelsvolymer med Kina än med USA.

Länder där Kina är en större handelspartner än USA har markerats med rött. För länderna i blått är USA en större handelspartner än Kina. Nedanstående tidslinje visar förändringen under 38 år (ju mer blått, desto fler länder handlar mer med USA, och vice versa för det röda).

Dessutom pågår det diskussioner i Öst om att skapa en politiskt neutral reservvaluta. De här diskussionerna har visserligen pågått under många år, men den här gången verkar man ha tagit mer konkreta steg för det.

Kina och Brasilien gör avräkningar i sina egna valutor

Mot slutet av mars gjorde Kina och Brasilien en överenskommelse om att använda sina egna valutor – yuan och real – när de handlar. Det innebär att de undviker att använda dollarn i sina transaktioner. Kina är Brasiliens största handelspartner med volymer på upp till 150,5 miljarder dollar förra året.

Nyligen hölls ett möte mellan Kinas president Xi Jinping och Gulfstaternas samarbetsråd. Enligt Jinping är vi på väg in i ett nytt paradigm vad gäller energisamarbete. GCC-länderna omfattar Saudiarabien, Kuwait, Qatar, Bahrain, Oman och Förenade Arabemiraten. De här länderna står för över 25 procent av världens oljeexport.

”Vi ska använda Shanghai Petroleum and Natural Gas Exchange som en plattform för att betala för olja och gas i yuan”, uppgav Xi vid mötet. 2018 lanserade Shanghai International Energy Exchange (INE) oljeterminskontrakt i yuan. I fortsättningen kan producenterna sälja olja också i yuan.

För en tid sedan genomförde kineserna också den första transaktionen för köp av LNG, som för första gången betalades i yuan i stället för i dollar. Affären gällde 65 000 ton flytande naturgas inköpt från Förenade Arabemiraten.

Saudiarabien kan tänka sig att sälja olja även i andra valutor

Hittills har länderna inte velat samla på sig särskilt stora yuanreserver. Av den anledningen har Kina gjort det möjligt att växla yuan mot fysiskt guld på börserna i Shanghai och Hongkong. Nu ingår man fler avtal med andra länder och detta undergräver det så kallade petrodollar-systemet, där dollarn och därmed USA:s globala makt säkrats av den internationella oljehandel som sker i dollar.

Saudiarabiens finansminister Mohammed Al-Jadaan sade tidigare i år att han kunde tänka sig att använda andra valutor än amerikanska dollar i handeln. Tidigare har Saudiarabien velat ha betalt för sin olja i dollar. Kina är redan världens största oljeimportör.

Till och med Wall Street Journal skrev:

Saudiarabiens drag skulle kunna äventyra dominansen av den amerikanska dollarn i det internationella finanssystemet. Washington har varit beroende av dollarn för att utfärda statsobligationer och för att kunna finansiera underskottet i statsbudgeten.

Förutom Kina är även andra länder intresserade av att använda andra valutor. Kenyas president William Ruto har till exempel undertecknat ett avtal med Saudiarabien om att köpa olja i kenyanska shilling i stället för i amerikanska dollar.

Tidigare har även Iran, Irak och Libyen försökt undvika dollarn när de handlat med olja. Att alla dessa länder förenats har sin grund i att USA sett dem som fientliga och också lagt sig i militärt. Det är upp till läsaren att avgöra om detta på något sätt har samband med användningen av dollarn.

BRICS-länderna vill ha en ny reservvaluta

Alexander Babakov, vice ordförande i den ryska statsduman, uppgav den 30 mars att BRICS-länderna – Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydamerika – arbetar på att skapa en ”ny valuta” som ska presenteras vid organisationens toppmöte i Durban i augusti i år.

Han sa:

Betalning i nationella valutor är det första steget. Det andra steget är att införa en helt ny valuta som kommer i omlopp inom en snar framtid. Jag tror att villigheten att ta ett sådant steg kommer tillkännages vid BRICS-mötet, arbete pågår inför detta.

Vidare sade Babakov att det troligen kommer växa fram en valuta inom BRICS, och vid sidan av guld kommer denna troligtvis också att backas upp av sällsynta jordartsmetaller.

Värt att notera är att användningen av yuan i handeln mellan Kina och Ryssland ökade med 80 gånger efter att kriget i Ukraina inleddes. Visserligen var jämförelseunderlaget före kriget väldigt lågt, men det handlar ändå om en avsevärd ökning.

Yuan har fortfarande långt kvar

Man bör samtidigt komma ihåg att den kinesiska yuanen har långt kvar till den globala arenan och att man har pratat om en ny reservvaluta i över 10 år. Och ännu har vi inte sett till den.

Under sista kvartalet förra året var 2,7 procent av alla globala valutareserver i yuan, detta enligt uppgifter från Internationella valutafonden. Under 2016 var siffran drygt en procent. Därmed hamnar den kinesiska valutan på femte plats efter dollarn, euron, schweizerfrancen och det brittiska pundet. För dollarn är motsvarande siffra 58,4 procent och för euron 20,5 procent.

När det gäller internationella handelstransaktioner uppgick yuanens andel av dessa till 1,9 procent i början av året, enligt SWIFT, den globala sammanslutningen för finansiell telekommunikation mellan banker. Dollar används i över 40 procent av överföringarna och euro i över 30 procent.

Dollarn dominerar även på den internationella valutamarknaden (Forex). I 88 procent av alla transaktioner på valutamarknaden i april 2022 ingick dollarn som ett av de båda valutaparen. De här siffrorna visar att yuanen och andra valutor fortfarande inte ligger i närheten av den amerikanska dollarn. Dollarns avtagande herravälde och yuanens uppgång kan dock komma att ta fart.

Dollarns trovärdighet och Kinas guldreserver

Detta kan till exempel hända om tillförlitligheten skulle sjunka kraftigt för dollarn och de amerikanska statsobligationerna. Något som skulle kunna utlösa detta är en eventuell amerikansk skuldkris – till exempel har de årliga räntebetalningarna på USA:s statsskuld överstigit landets försvarsbudget.

Priserna på obligationer har dessutom sjunkit ganska rejält under senare år. Främst har detta orsakats av de stigande räntorna och för att investerare inte längre vill låna ut pengar till länder för låg ränta när inflationen är så hög. Värdeminskningen för obligationer var en av de främsta orsakerna till bankkrisen i mars. Detta kan fortsätta även framöver och därigenom undergräva dollarns trovärdighet.

För Kina däremot hänger allt på landets guldreserver. Även om landets centralbank rent officiellt förfogar över drygt 2 000 ton guld, visar olika uppskattningar att siffran kan vara upp till tio gånger högre, dvs. 10 000-20 000 ton. Om denna information skulle offentliggöras och yuanen delvis skulle backas upp av guldet är också detta något som skulle kunna påskynda processen.

Centralbankernas inköp av guld kan tyda på att förändringar är på gång

Förra året köpte världens centralbanker den största mängden guld sedan 1967. Det året var mycket viktigt för den finansiella historiens utveckling – främst på grund av vad som hände i London Gold Pool och hur detta hängde samman med kollapsen av Bretton Woods-systemet 1971. De guldköp som nu görs kan tyda på att något liknande är på gång.

London Gold Association var ett avtal mellan centralbanker för att stabilisera guldpriset och stödja Bretton Woods-systemet. Enligt avtalet backades dollarn upp av guld och ett uns kostade 35 dollar. År 1967 kollapsade dock London Gold Association eftersom det fanns för lite guld och efterfrågan hade ökat kraftigt. Anledningen var att Europas centralbanker börjat köpa guld i stor skala, eftersom man inte trodde att USA skulle kunna hålla kvar guldpriset på 35 dollar.

I själva verket var 1967 början på slutet för Bretton Woods-systemet. Guldmyntfoten avskaffades i USA 1971 eftersom landets utgifter för Vietnamkriget och sociala program hade blivit för höga. Detta följdes av det så kallade petrodollar-systemet, där ingen valuta backades upp av någonting. De nuvarande guldköpen kan också tyda på ett paradigmskifte inom det internationella monetära systemet.

Kina och länderna i Mellanöstern var de som köpte mest guld under 2022. Det verkar som om många länder i Sydamerika och Mellanöstern gör sig redo för omfattande förändringar i världens finansiella maktapparater och monetära system genom att köpa guld. Och dessa förändringar är troligtvis inte särskilt långt borta.

Centralbankernas nettoköp av guld per år (köp minus försäljning, i ton). Källa: World Gold Council.