Få mynt erbjuder samma historia som en brittisk sovereign

Den 28 oktober 1489 instruerade Henrik VII sina myntmästare på sitt myntverk att börja producera en ny typ av guldmynt. På den tiden hade det funnits guldmynt i cirkulation i nästan ett och ett halvt sekel, men Henrik VII hade bestämt sig för att det nya myntet skulle vara det största som England sett, i fråga om både valör och storlek. Han bestämde också att det skulle kallas för Sovereign.

Myntet som så väl förtjänade ett sådant namn kan på framsidan stoltsera med ett porträtt av kungen i regalier, och på baksidan syns det kungliga vapnet i den magnifika dubbla rosen som symboliserar föreningen mellan husen York och Lancaster efter den långa, utdragna kampen som brukar benämnas Rosornas krig.

Sovereign var såväl stor och rikligt bearbetad och det stod snart klart att myntet var avsett som ett tecken på Henrik VIIs värdighet och att det hade till syfte att sprida ett politiskt budskap om stabilitet och prestige snarare än att uppfylla några kommersiella eller nationella behov. Varje monark av huset Tudor utfärdade sin egen version av myntet, fram till början av James I:s regeringstid. Därefter producerades inga Sovereigns på över 200 år.

Comeback för Sovereign

Efter att de brittiska trupperna hade besegrat Napoleon vid Waterloo genomförde den brittiska regeringen en stor myntreform vid vilken det beslutades att guld skulle vara den enda standardmässiga värdemätaren.

Ursprungligen var det tänkt att återinföra 21 shillings-guinean, men det konstaterades att det hos befolkningen fanns en mycket generell

Det kungliga porträttet på 1817 års Sovereign var ett arbete av Benedetto Pistrucci.önskan efter guldmynt med värdet 20 respektive 10 shilling istället för Guineas, halv Guineas och sju shilling Pieces. Därför skapades ett nytt 20-shillingsmynt i guld som gavs det gamla namnet Sovereign. Det nya myntet hade nästan halva vikten av det ursprungliga Sovereign-myntet samt halva dess diameter men det nya guldmyntet som började produceras 1817 matchade utan några som helst svårigheter sin föregångares design. Den traditionella heraldiska baksidan övergavs till förmån för St Göran och draken i en klassisk design av den italienska gravören Benedetto Pistrucci.

Designen var så pass elegant och dramatisk att den nya Sovereignen skiljde sig från alla tidigare utgivna guldmynt varför det är svårt att förstå varför den 1825 fick stå tillbaka för det mer konventionella riksvapnet. Lyckligtvis återinfördes det 1871 som svar på det dåliga tillståndet bland numismatiska konstnärer.

1877 inföll drottning Victorias guldjubileum och det dök upp nya förslag på design av guld- och silvermynt. Det var emellertid endast Pistruccis Sankt Göran och Draken som godkändes för baksidan av Sovereign eftersom den brittiska finansministern sade att den av tradition var sanktionerad på grund av sin vackra design. Det var inte förrän 1893, när Thomas Brock gamla porträtt ersatte porträttet på drottning Victorias jubileumsmynt som Pistruccis Sankt Göran äntligen fick pryda baksidan på halv Sovereign. Det kan ha varit av praktiska orsaker som Sankt Göran fick ersätta det kungliga vapnet men även estetiska faktorer kan ha spelat en stor roll, för det var många som höll med kritiken som London Illustrated News framförde ”vastly pretty…by far the most artistic Half-Sovereign I have yet seen”

Sankt Göran och drakens popularitet har bekräftats genom varje monark sedan dess. Då präglingen av Sovereigns återupptogs i samband med nuvarande regeringstid fanns aldrig en tanke på att ersätta den. Därför har Pistruccis Sankt Göran och draken på Sovereigns utgivna under 1900-talet endast få överge sin plats tre gånger under drottningens regeringstid:

1989 för det särskilda minnesmyntet som firade utgivningen av den ursprungliga Sovereigns som utgavs under huset Tudor;

2002 för att ersättas av det jubileumsmynt som utgavs i samband med drottningens guldjubileum och igen 2005.

Pistruccis Sankt Göran och draken fortsätter att förekomma på guldmynten av Sovereign familjen, då det är erkänt för sin kompromisslösa standard och präglingexcellens. Det pryder alla fem mynt i Sovereignfamiljen 2011 där varje mynt har tillverkats med hjälp av de ursprungliga verktygen och därmed visar Pistrucci dynamiska mästerverk i all sin ursprungliga prakt.